Johanna

IH, jag blir så glad varje gång jag tittar på bloggen, så himla kul jämfört med det förra! Eller vad tycker ni?
Jag är skitnöjd iaf, tack syrran! <3

Anledningen till att jag loggade in här var för att skriva ett inlägg om vilken optimist jag kan vara på vissa plan. Väldigt negativ när det gäller vissa grejer, men ack så positiv när det gäller andra. Till exempel tid och pengar. Jag tror alltid jag ska hinna massor av saker på en halvtimme som i själva verket tar en timme. Och jag tror alltid jag kan följa med på ALLT, och aldrig missa någonting. Detta blir jag påmind om nästan varje dag nu i sommartider. Så fort någon nämner en resa el. dyl. så säger jag nästan av reflex " JAG HÄNGER PÅ!!" utan att tänka mig för alls. Jag vill göra allt, allt, allt. Helst på samma gång och hur mycket det kostar tänker jag inte överhuvudtaget på. Otroligt dum vana. Det är väl kul att jag inte är någon tråkmåns, men det är också ganska jobbigt för bland annat mamma och pappa, som sedan för ta skiten (läs; lägga ut pengar..) Jag är verkligen ingen planerare. Allt ska ske spontant och helst på sekunden. Vet inte hur mycket planer jag börjat spåna på i sommar som sedan runnit ut i sanden pga att det helt enkelt är orimligt. Hur vore det att bestämma sig för en sak, köra hårt på den och vara nöjd?
Önskar ibland att jag vore nöjd med det lilla..även om det kanske gör en till en sådan som stannar kvar här i Arvika hela livet och aldrig utforskar nånting. Inget ont om dem, absolut inte, men det känns inte som det är nåt för mig bara. Men risken med att vara som jag är ju då istället att man blir för positiv och ivrig och vill alldeles för mycket och istället så blir det ingenting. Nej usch, jag måste lära mig att ta saker med ro. Jag måste inte ha gjort allt när jag är 18, herregud min pappa var typ utomlands första gången han var 20?! Men samtidigt så jämför jag mig hela tiden med andra som jag tycker reser mycket mer än jag osv, men jag borde sluta jämföra mig med dom. Iställer borde jag stanna upp, se mig omkring och se vad bra jag har det här hemma. När jag har förstått det, det är nog då jag verkligen kan få mina drömmar att bli verklighet.
Oj, detta blev verkligen längre än vad jag trodde..Men hänger ni med i hur jag menar? Är det någon som är likadan?

Att jag är extremt dålig på att planera och hålla ordning är ingen nyhet för dom som känner mig. Men jag själv har nog inte riktigt tagit det på allvar, jag har inte trott att mitt beteende påverkat något, men jag har verkligen haft fel. Jag insåg det idag, och om jag inte ska bli helt sönderkörd så måste jag verkligen få mer ordning i mitt liv. Själv kan jag nog inte ana hur mycket det skulle underlätta för mig. Ta till exempel min kompis Anna, som är en av dom mest ordningssamma jag känner. Hon är nästan alltid lugn, och råkar nästan aldrig ut för sånt kaos som jag är med om nästan varje dag (speciellt när vi går i skolan, nu på sommaren är det ganska lugnt) Hon gör det enkelt för sig, hon håller ordning. Hon lämnar in papper i tid, hon ser till att alltid ha gott om tid, hon planerar saker och ting. Jag beundrar henne oerhört för detta, hon är min planerings-förebild! Hennes ordning gör att hon som sagt är väldigt lugn, och har tid över att tänka på andra. Jag som är världens slarver har så mycket att tänka på angående mig själv, men inte Anna inte. Tänk att ha sån koll på läget! :O
Men oj, nu blev det ju ännu längre..

Just det, jag tror jag kommer få två nya läsare också inom kort, nämligen min käre mor och min faster Lisbeth :)
Jag måste bara varna er lite: Tänk på att ni läser en 17-årings dagbok, och om ni läser något ni helst inte vill veta, så får ni skylla er själva! Haha:P