Den här bloggen har ju gått i graven kan man säga, men nu tänker jag skriva ett inlägg som egentligen är ett brev till MIN KAKKADOA! Hittade massa roliga bilder på min dator och jag orkade inte krångla och skicka dom på mail så du får dom på bloggen istället. Jag säger bara HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

 (förlåt)

Jag har sagt i en vecka nu att jag ska skriva en liten recension av Håkan-spelningen på Scandinavium förra helgen. För att det är roligt, för att jag ska komma ihåg den och för att det behövs helt enkelt. Så nu skaj ag göra det. Sen ska jag berätta om en sak som hände i fredags också, som jag inte får glömma för allt i världen. Men först konserten:

Jag och Angelica var sent ute (såklart) med att köpa biljetter till konserten och först såg det ut som att vi inte skulle få några. Men så fick vi tag på två stycken ändå till slut! Sittplatser och inte särskilt bra sådana, men biljetter hade vi. Vi vet ju båda att Håkan är bäst i Göteborg och därför ska han ses där.

Vi satt allra längst bak, mitt framför scenen. Vi såg helt enkelt inte så där jättemycket, vi såg inte ens att han hade randiga byxor på sig. Om man nu tycker att det har någon betydelse.. I alla fall så kände jag mig lite som en åskådare av konserten i början, alltså som om jag inte riktigt var där utan satt och tittade på en tv, ungefär. Men detta kan man säga ändrade sig under spelningens gång... ;)

Entrén, som brukar vara ganska slagstark med en uptempo-låt, såg lite annorlunda ut den här gången. Först spelades en låt om Göteborg (sorry, vet inte alls vad det var för nån) till ett bildspel på staden medan musikerna klev på scenen. Sedan, helt plötsligt, stod han där själv, självaste Håkan. Han klev in som en i bandet och stod och vinkade till publiken till den där Göteborgslåten. Vinkade och hälsade alla välkomna. Sedan började dom spela Dom där jag kommer från som både jag och Angelica tyckte var ganska otippat som introlåt. Jag var nästan helt säker på att han skulle spela Saknade te havs först, men det gjorde han alltså inte. Överlag så hade han lite annorlunda setlist (säger man så?) än han brukar ha. Han spelade till exempel Magiskt, men tragiskt och det var verkligen varmt mottaget från vår sida då jag nog aldrig har hört den låten live förut. Bäst på hela kvällen var nog Jag vet vilken dy hon varit i, och faktiskt Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag har nog aldrig hört en bättre version av den låten. Hela Scandinavium stod upp och det var allsång utan dess like. Dom flesta i publiken var ju inbitna fans och för ett inbitet fan så sitter Känn ingen sorg för mig Göteborg i ryggmärgen. Jag kan inte sätta fingret på vad det var som var så speciellt med den här låten just den här kvällen, men det märktes att man var i Göteborg kan jag säga! Det var bara massa massa massa kärlek. 
Jag vet vilken dy hon varit i  tyckte jag om från första stund jag hörde den, men den var ändå ingen riktig favorit för mig. Tills jag hörde den live. Herregud, det var så fint. Så jävla fint.

När det var dags för extranummer så spelade han River en vacker dröm, som vi verkligen hade väntat på. När han sjöng den rullade ett bildspel med bilder från 2000-2010. Det fick en verkligen att inse att den här konserten var ett tack och ett slags farväl till hans första tio år som artist.. och vilket farväl sen! Den låten är helt jävla cpbra. Han spelade Du är snart där vilket kändes ganska givet med tanke på skivans och konsertens syfte, och det var faktiskt väldigt "starkt" om man kan säga så. Håkan gav verkligen allt. Som sista nummer spelade han Vi två, 17 år och hade jag fått bestämma skulle han avslutat med Du är snart där, det kändes lite mer passande plus att han har avslutat med Vi två, 17 år ganska många gånger förut. Men man kan inte få precis som man vill!

Håkan sjunger "Publiken i bakersta raden verkligen hatade mig till hälften av sina hjärtan" i River en vacker dröm.. Jag antar att hans syftar på starten av hans karriär och jag kan säga som så, eftersom jag satt längst bak och har facit i hand - tio år senare så stämmer inte det påståendet. Även vi i bakersta raden älskar dig med hela våra hjärtan.

Jag har haft världens bästa helg! En sån där ideal-helg som man bara kan ha i en storstad (haha). I fredags efter jobbet tog jag mig en tupplur för jag var så HIMLA trött. Sen hade vi myskväll med chips, godis och webtv (älska!). Efter typ två timmar tröttnade vi dock och bestämde oss för att ta en busstur! Vi åkte till Majorstuen, där vi inte har varit mycket alls och så gick vi och tittade i skyltfönster, på fina restauranger och sånt. Vi kände oss som tre luffare när vi tittade in på alla människor som satt inne på restaurangerna och där utanför gick vi med mjukisbyxor, mössa, vantar och hela paketet :P

På lördag morgon gick vi upp tidigt för vi skulle träna. Ja, träna! :P Zumba stod på schemat och GUD va roligt det var! Jag har nyss börjat träna på ett gym som vi bor granne med (haha)... Och Zumba ska jag verkligen fortsätta med! Sen åt vi frukost, slappade lite och så drog vi ut på stan. Vi hade lite saker vi behövde köpa och vi hittade nästan allt, så det var bra :)

Väl hemma så gjorde vi i ordning för räkfrossa. Adin och Rickard kom också hit och vi drack lite vin.. Men vi hade bestämt att vi skulle inte gå ut, för vi har lite dåligt med pengar just nu. Vilka tror ni stod på Trumpeten och sjöng med för full hals i karaokelåtarna ca 2 h senare då? Inte vi väl? Nej nej, absolut inte. Herregud va dålig karaktär vi har:P Men roligt, det hade vi! :D

Idag sov vi ut läääänge, tog det lugnt och sen åkte vi ut på en liten söndagsutflykt. Varken jag eller Sandra hade varit i Vigelandsparken så dit åkte vi. Sen blev det en mysig fika på Sandras favoritcafé som hade världens godaste morotskaka. Mmm... :)

Nu ska jag strax gå och lägga mig så att jag är någorlunda utvilad inför en ny arbetsvecka! Yes, jag ska jobba på barnehagen hela den här veckan också!

Kram & Godnatt.

Jag har tänkt att börja blogga litegrann igen. Det är ju rätt kul, men mitt liv har varit så fruktansvärt tråkigt på sista tiden så jag har liksom inte haft lust att skriva nåt! Nu har jag tänkt att det här ska bli en lite mer "seriös" blogg, ska försöka skriva lite mer saker med innehåll för en gångs skull haha. Eller ja innehåll och innehåll, mening är väl mer rätt ord. Eller nej, inte det heller, men sånt som är r o l i g t att läsa då. Det låter bra.
Nej men gud, nu sitter jag här och säger massa saker som jag inte kommer hålla sen. Typiskt mig.

Har just pratat med Wide på skype. Oh god, I love that woman! Hon bjöd på många skratt men det är också lite synd om henne för hon trivs inte så bra.. men lyckas ändå leverera på humorfronten ;) Vi fastställde också att jag bara MÅSTE komma dit på Harry Potter-premiären, tillsammans med Sofia. Det var så härligt att få prata med henne igen. Imorgon är det Annas tur ♥

Annars så har jag inte mycket till liv. Väntar bara på Oslo-flytten som blir av den 7:e oktober och på en välsignelse från gud i form av ett jobb.

Har just pratat med Wide på skype. Oh god, I love that woman! Hon bjöd på många skratt men det är också lite synd om henne för hon trivs inte så bra.. men lyckas ändå leverera på humorfronten ;) Vi fastställde också att jag bara MÅSTE komma dit på Harry Potter-premiären, tillsammans med Sofia. Det var så härligt att få prata med henne igen. Imorgon är det Annas tur ♥

Annars så har jag inte mycket till liv. Väntar bara på Oslo-flytten som blir av den 7:e oktober och på en välsignelse från gud i form av ett jobb.

Jag har varit lite deppig de senaste två veckorna. Jag har inte fått något gjort, och jag har bara fokuserat på det tråkiga i livet istället för allt det roliga. Jag har inte sett ljust på framtiden och ja, jag har varit uttråkad.
Alla mina vänner är bortresta och/eller fullt upptagna med jobb. Vi har inte setts ordentligt på flera veckor. Men idag träffades jag, Malle, Julia och Ida och hade "kvalitetstid" (som Ida valde att uttrycka det som, när jag var påväg att börja läsa i hennes tidning..) hemma hos Ida. Jag kände mig plötsligt så befriad och trygg. Jag visste att det är så här jag mår som bäst. Omgiven av vänner. Dom anar nog inte vad mycket dom betyder för mig, jag förstår det knappt själv. Men jag är inte riktigt som jag ska utan dom. Dom får mig att tänka på det roliga i livet, och dom får mig att skratta tills tårarna rinner. Vi kan byta samtalsämne från skor till familjeproblem på fem minuter - och jag kan prata på hur mycket som helst utan att nån bryr sig (dom kanske inte lyssnar alla gånger, men det är en annan sak). Jag kan vara så elak (inte mot dom, alltså) jag vill med dom, utan att dom dömmer mig. För ja - ibland kan jag vara väldigt rak på sak och säga saker som kanske inte är helt lämpliga. Men dom får mig inte att känna mig som en häxa, även om jag kanske förtjänar det. Vi har bara så jävla roligt ihop. Vi är liksom lagomt störda allihop, och väldigt olika, men ack så oemotståndliga! Jag tänker på festivalen, när vi satt där under vårt partytält och pratade och skrattade, och livet kändes så jäkla bra. Jag tänker på studenten, när vi åkte runt i syrrans bil och bara var lyckliga. Jag vill att livet ska vara så hela tiden! Jag är en sällskapsmänniska och förstår inte folk som tycker om att vara ensamma. För mig innebär mitt eget sällskap bara alldeles för mycket tankar, ångest och tristess. Jag är så tacksam över att ha vänner som får mig glad, och som gör att det inte är allt för hemskt att vara ensam ibland, eftersom jag vet att jag har världens bästa vänner. Jag är så glad att ni orkar stå ut med mig, jag med mina knäppa utbrott, min envishet, min lathet och mitt ständiga pratande. Ärligt talat så skulle jag nog inte orka vara vän med mig själv...
Jag menar verkligen detta: Jag klarar mig inte utan er! Ni är så himla bra ska ni veta, och skulle ni mot förmodan någon gång känna er dåliga på något vis, så vet ni att ni har ett stort fan som alltid tycker att ni är bäst, och det är jag.